Sigge Eklund

En majkväll försvinner elvaåriga Magda Horn från sitt hem medan föräldrarna äter middag på en restaurang i närheten. Trots att hon är föremål för så många gräl, så många sorger och omsorger, har hon egentligen varit osynlig länge. Hennes pappa, den uppburne förläggaren, och hennes mamma, den engagerade psykologen, är mästare på att spegla sig själva och att spegla sig i varandra. Men ingen ser Magda. Och en dag är hon borta. Sigge Eklunds nya bok är lika mycket en relationsberättelse som en spänningsroman , en intrikat sammansatt historia där flera berättarröster kommer till tals och där en mängd trådar, vissa tydliga, andra halvt dolda, vävs kring Magdas försvinnande. Sigge Eklund har tillsammans med Alex Schulman skapat ett podradioprogram som snabbt blivit Sveriges största, med över 300 000 lyssnare i veckan. Nu återkommer Sigge Eklund som romanförfattare med ett både gripande och isande drama, som redan väckt uppmärksamhet utomlands.

Sedan två år tillbaka bor författaren och podcastaren Sigge Eklund med sin familj i USA. Avståndet, tempot och perspektivet har skärpt hans blick, och som en nutida Karl Oskar ser han här på sitt älskade hemland med helt nya ögon.

I Livets små njutningar strosar han runt i vardagen, stannar upp och låter sig förföras av dofter och smaker, av oväntade möten och ögonblick av klarsyn. Även om världen idag kan te sig komplicerad, kan vi alla fortfarande unna oss det han benämner som lågintensiv lycka. Boken blir därmed en hyllningsskrift till alla de små vardagsstunder som så enkelt går oss förbi om vi inte lär oss att njuta av dem. Sigge Eklund hittar magi i både väntade och oväntade situationer. Resultatet blir en uppmaning: Magin i att leva finns överallt omkring oss om vi bara förmår uppskatta den. I en sovkupé, på en cykeltur, i skumbadet, under en markis när det regnar. Eller i sängen när du somnar med en hund.

Suggestivt, knivskarpt och med en stark närvarokänsla bjuder Sigge Eklund in oss i sin vardag och manar oss att stanna upp och återupptäcka de små njutningar våra liv faktiskt är fyllda av.

Perspektiv på tiden

Tiden är ett tema som Alex Schulman och Sigge Eklund ständigt återkommer till i krönikor, på middagar med vänner och i sin podcast som är Sveriges mest populära med mer än en halv miljon lyssnare.

Å ena sidan är tiden konkret: klockan som oundvikligen tickar framåt, sekunderna som går. Å andra sidan är tiden obegriplig. Ett år kan passera i rasande fart, ett kort ögonblick av fasa kan vara i en evighet. Tiden är en gåta, att försöka förstå den är att försöka förstå livet.

Aldrig tidigare har duon varit så utlämnande som här. Genom sina träffsäkra analyser av sig själva och sin samtid levererar författarna insikter som är både inspirerande och underhållande, men också omskakande.

"Väldigt privat och personligt." Gokväll
"Inkännande och lyhört." BTJ
"Träffar en äkta ton." Dagens Nyheter
"Från självbekännelse till satir, från lättsam humor till vardagstragedi." Tidningen Kulturen
"Intressant och läsvärd bok." Boktokig
"Årets mest efterlängtade bok." Bokbabbel
"Boken är välskriven, välformulerad och genomtänkt." Bokhållarens läsblogg
"Redan på sida två föll tårarna." Beas bokhylla

?Jag står med Jack i badrummet när jag hör skriket. Jag stänger av badvattnet. Sandra skriker rakt ut. Jag orkar inte, skriker hon. Jag orkar inte gå in i det igen, du kan inte göra det mot Sammy. Inte igen. Inte nu. När du äntligen byggt upp ditt liv. Snälla Rebecka, säg att det inte är sant. Snälla.?

När Rebecka återfaller i tungt missbruk satsar hennes närstående allt för att rädda henne. De besvär henne att lägga in sig för avgiftning och de söker desperat hjälp hos myndigheter och institutioner. Deras lägenhet förvandlas till en larmcentral, och de kastas mellan hopp och förtvivlan. Men när Rebecka ännu en gång sviker ett löfte brister det för dem och de inser att hela deras tillvaro är på väg att rasa samman. Sigge Eklunds berättelse är en både sakligt gestaltande och starkt känslomässigt laddad roman om medberoende ? om den varulvsvals som de anhöriga bjuds upp till och den smärtsamma insikt de till slut tvingas fram till.

PS. "Varulvsvalsen" är väl inte något allmänt känt begrepp, men det är en oerhört suggestiv bild för någonting vi alla känner till. Så här skriver Sigge Eklund mot slutet av sin roman: "Missbrukaren är inte längre människa. Hon ser ut som en människa, hon låter som en människa, men hennes kropp bebos av en varulv. Och denna varulv är danssugen. Han bjuder upp oss till dans. Och vi valsar med."

En sedan länge bortglömd författare får en dag ett anonymt telefonsamtal - vill han skriva en biografi om den nyss avlidne B? Han tackar något konfunderad ja till uppdraget. När han letar igenom B:s lägenhet på jakt efter ledtrådar hittar han helt oväntat en dagbok och börjar läsa. Det visar sig att B hoppade av en lovande karriär som filmare på 60-talet för att istället ägna sig åt ett privat forskningsprojekt. I sitt arbete med biografin söker författaren upp vetenskapsmän och tänkare som känt B. Han förs ut i världen och samtidigt in i ett mysterium som tvingar honom att ompröva sin syn på tillvaron och människans roll i universum.

Sigge Eklund, f. 1974, gjorde en lovordad debut med romanen Synantrop 1999. Den sista myten är på en gång idéroman och äventyrsberättelse - här diskuteras den eviga frågan om arv och miljö ur ett nytt perspektiv.

Pressröster om debutboken Synantrop:

"Åter spirar hoppet om riktiga författare."

Ola Gustafsson, Norrköpings tidningar

"Eklund lyckas med satsrytmens andetag och skiljetecknens hjärtslag ge berättelsen puls och liv och elegisk smärta."

Nils Schwartz, Expressen

"...framför allt har [Eklund] en psykologisk intuition som når under ytan och gestaltar ett väsentligen ordlöst drama."

Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter

Han är uppmärksammad krönikör i en kvällstidning och ägnar all sin tid att hitta nuets och stadens kärna, hon är skådespelerska på väg att slå igenom. En vårnatt i Stockholm möts de och ger sig in i en passionerad kärlekshistoria. Till en början är relationen ordlös och okomplicerad, men medan våren går över i sommar får de allt svårare att behärska situationen.När hösten kommer är han ensam kvar, besatt av ett projekt som ska komma att uppfylla hans tillvaro: genom att bit för bit frammana hennes bild försöker han återskapa henne i sin dator. Nu måste han minnas vem hon var, nu måste han förstå henne.Sakta vaknar hon till liv. Sigge Eklund är född 1974 och uppvuxen i Stockholm. Synantrop, som var hans debutroman, har flera inslag som vi känner igen från den samtida unga svenska litteraturen. Men inte minst genom sitt febriga, intensiva språk formar den sig till någonting annat än de böcker vi redan läst. Här finns en besatthet som snarare leder tankarna till den stora romantiska litteraturen.Titeln är en sammanslagning av "syntetisk" och "anthropos" (människa) och betyder alltså ungefär "konstgjord människa".

Hans liv har gått i baklås och han vet sig ingen råd. Men en dag återfinner han en kartong med kassettband som familjen spelade in när han var liten och nu öppnas en dörr. När han lyssnar till banden återuppstår hans barndom och han tar plats i sitt tidigare liv igen. Här finns den närhet han så förtvivlat saknar. Men här finns också den äregirige och krävande fadern som var familjens självklara centrum, och som han idoliserade så. Nu kommer minnena tillbaka - och allt måste omvärderas. Sigge Eklunds självbiografiska roman är en stark och smärtsam uppgörelse med en far som älskat offentlighetens ljus och som kastat en djup skugga in över sonens liv - länge försöker han slå sig loss innan räddningen kommer från ett oväntat håll.

Det är 1988 och har precis börjat snöa, Sigge Eklunds tredje roman är också en sällsynt levande uppväxtskildring som väcker till liv platser, människor och händelser ur berättarens barndom. Här finns t ex några underbara sidor om atmosfären i familjens bil på väg till fjällen: lätt bensinlukt, kvardröjande os efter grillkorv och pommes frites, föräldrarnas mumlande röster i framsätet och så Bruce Springsteen ur högtalaren.

"(Synantrop) är otroligt vackert skriven, insiktsfull, rörande och helt enkelt strålande. Sigge Eklund kommer att bli hur stor som helst."Aftonbladet

En atlas för vilsna själar

Alex Schulman och Sigge Eklund har intensivt pratat med varandra i sin populära podcast under fem års tid, och trodde själva att det mesta dem emellan var sagt. Men allt ändrades när de tog sig an en lekfull utmaning - att rita sina psyken i form av världskartor.

När de jämförde sina kartor upptäckte de att där fanns platser de aldrig tidigare hade utforskat, både hos varandra och hos sig själva. De fortsatte att avtäcka sina inre världar, dörrar öppnades till rum som fram till dess varit stängda.

Det som började som en lek resulterade till slut i denna bok. Man skulle kunna kalla det ett försök till en fullständig atlas över deras inre. Eller helt enkelt en inblick i Alex och Sigges galna värld. Oavsett vad väntar en hisnande resa genom skratt och sorg, nöd och lust, tid och rum.

Hanna kommer till Madrid för att arbeta på Pradomuseet och allt i staden är inbjudande och förföriskt. En kväll träffar hon en grupp färgstarka unga svenskar som bestämt sig för att maximera sin tid i metropolen, som ägnar varje het sommarnatt åt att krama musten ur livet. Hanna dras till deras förtrollade krets, ivrig att få deras bekräftelse. Men de har resurser som hon inte har och efter hand fastnar hon i en härva av lögner och dubbelspel som riskerar att få fruktansvärda konsekvenser. Kommer de inse vem hon egentligen är?

"Gruppen" är en febrig och gastkramande psykologisk roman om tillhörighet och utanförskap, drömmar och besatthet. Det är Sigge Eklunds första roman sedan den uppmärksammade "In i labyrinten" från 2014.

"Vad gör Sigge Eklund i en tid när nästan alla skriver utvecklingsromaner? Han ger oss en slukvänlig berättelse om osunda men inte orimliga begär, som just för att den saknar tydlig kritisk udd skapar en intressant förvirring kring vad framgång och äkthet faktiskt är."

Lyra Ekström Lindbäck, Expressen

"Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa. Men 'Gruppen" är också en roman om klasstillhörighet. Ett återkommande inslag är överklassens attityder och konkreta maktmarkörer och Hannas ständiga känsla av underlägsenhet gentemot de andra, dem som hon försöker att efterlikna [...] allt svårare att lägga ifrån sig, och utgången är befriande osäker ända fram till slutet."

Torun Börtz, Borås Tidning

"Hans personporträtt är inkännande och oförlåtande på samma gång, och sökarljuset sveper över det vi inte vill kännas vid hos oss själva: att vi är för hungriga efter kontakt, ibland så att vi vill sluka, eller bli, de människor på vilka vi projicerar vår längtan. Att det kanske inte är sant att vi vill 'vara bra människor'. Inte hela tiden."

Martina Montelius, Göteborgs-Posten

"För att läsa Eklund bör man glömma mediepersonen och koncentrera sig på verket. Faktum är att han är en bra författare: stilistiskt säker och med en förmåga att skapa stämningar med prosan och ett dramatiskt sug i berättelsen."

Oline Stig, Sydsvenskan

"Smidig underhållning, och det är sannerligen inget man snyter ur näsan."

Jenny Teleman, Kulturnytt SR

"Själv uppskattar jag att få dras in i en fängslande berättelse utan de egoältande drag som har kommit att dominera den svenska samtidslitteraturen utanför bästsäljarlistornas krim och romance [...] storartad underhållning."

Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad